-Här har du, sade mäster J och lade sju små stenar i mina händer.
De var kalla och grå, lagom rundade och lite flata och jag undrade,
-Vad ska jag göra med dem mästare?
-Ta dem till vattnet där borta och lägg dem på ytan, sade han.

Jag gick dit fram och placerade den första stenen på ytan men den sjönk omedelbart till botten. Detsamma skedde med sten två, tre och fyra.
Den femte lade jag sakta och försiktigt ned och hoppades ytspänningen skulle bära den men den sjönk lika snabbt som de tidigare stenarna.

Jag såg åt mäster J och han log åt mig och sade försök igen. Jag koncentrerade mig allt jag kunde, försökte med blotta viljan hålla stenen vid ytan men jag undrar om den inte sjönk snabbare än de flesta andra.

Mäster J stod vid min sida och frågade milt, -Varför försöker du så hårt?
Jag tittade oförstående på honom, -Jag ville göra mitt bästa, mästare.
Mäster J lade huvudet lite på sned och log milt när han lade sin hand på min axel och sade, - Thomas, det är inte din förmåga och kraft som inte räcker till, utan din tro. Allt jag bad dig att göra var att lägga stenarna på vattenytan. Resten ordnar jag. Du kan inte få en sten att flyta men det kan jag.

Jag kände mig lättad och tröstad med dessa ord och tog den sista stenen och lade den på vattnet, släppte taget om den och se, den flöt, låg kvar på ytan som en fjäder.
Inte nog med det. De andra stenarna poppade nu upp på ytan, den ena efter den andra tills samtliga sju stenar flöt omkring på vattenytan.
-Du är stor, mästare, sade jag med darrande beundran i rösten.

-Ja Thomas, glöm inte det, sade mäster J -Jag kommer att placera fler stenar i dina händer. Vart du än lägger dem, på vatten, på marken eller i elden, gör då som med den sista stenen. Lita på att jag vet vad jag gör och håller dem i min hand.