försöker glömma alla
känslor av
tomhet och
bitterhet
för ditt svek
du är och var
den jag mest
litade på
men du ville inte
ge mig
det jag borde ha
fått
jag vet att du
älskar mig
jag tror det
i alla fall
men du har så svårt
att ge
och jag kräver
aldrig något
och har också svårt
att ta emot
jag har lärt mig
att stänga igen
för sorgen vore
alltför tung
att bära
om jag verkligen
släppt ut allt
du var den jag
beundrade mest
en gång i tiden
men nu hoppas jag
bara att
jag aldrig ska
göra om
dina misstag
nej,det gör
jag inte
vi är ju totalt
olika
likheterna till trots....
jag har så svårt
att beskriva
allt jag känner
och jag vill
inte ens säga
vem du är
jag skäms
min kärlek till
trots
jag behöver inte
dig
jag kommer
aldrig
att känna mig
bekväm
med dig
undrar
om du
förstår...