Stegen upphörde i trappen

det var där vingarna tog vid

snön föll över staden

likt ett vykort

Vacker som en dag när leendet spricker upp

såren bars utanpå

och vi stod i kö inför hennes händer

men såg aldrig det hon bar inuti

vi ljög om och om igen

tröstande sa vi att allt skulle bli bra

inte idag, inte morgon

men En dag

Du fångade hennes fall

ville kallas hjälte,

riddaren i natten

men hon är ingen man fångar

inte någon man tar

och nu är hennes steg blott ett minne

hennes beröring blev till tårar på din kind

du är målad i centrum

vintelandskapets enkla färgpalett

tystnaden vrålar i dina öron

och du förbannar livlösheten

som vilar i hennes linjer

De röda stumma läpparna

lika döda som din själ

kanske kommer de le igen

inte idag, inte i morgon

men En dag..