Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

5 år och ibland funderar jag på om tiden stått stilla...




5 år sedan

I dag är det dagen du tog steget och lämande denna världen. Den 8:e januari 2005.  Ibland känns det som det var i går.

 

Du var den vackraste flickan jag någonsin träffat.Ditt bruna lockiga hår, dom bruna ögonen som fanns så mycket hemlighet i, så mycket sorg i.Du var som jag, annorlunda.Du var min, och jag var din.Du fick mig att orka, du fick mig att le.

 

Din sista fredga på jorden gav du mig ditt halsband, en vit pärla i silverkjedja.Du sa att så småning om skulle jag förstå.

 

5 år senare bär jag fortfarande en vit pärla i silverkjedja runt min hals. I dag förstår jag. Jag förstår att du valde bort livet, men jag önskar att du gett det en chans till, som jag gjorde. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, Maria. I dag ligger det en röd ros på din grav, som ett tecken på vår kärlek




Fri vers av Anonym Ängel
Läst 342 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-01-08 20:08



Bookmark and Share


  B-Nita
Poesi skriven på ett fint sätt mitt i det som gör mest ont när det är som hemskast. Du fixar det galant. Underbart. Applåd!
2010-01-10

  Line W
Så fantastiskt vackert skrivet om någonting så fruktansvärt... Kram
2010-01-10

    Tea Alex
Sorgset och vackert. Ibland är både livet och döden svåra att förstå, både var och en för sig och tillsammans.
2010-01-09

    ej medlem längre
bitande vackert
2010-01-09

    Nicklas VIP
Väldigt vackert och sorgset..
2010-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Anonym Ängel