den grå hunden
viftar inte på nån svans
och gråt finns inte
mer än som
tovor i pälsen

den lågt stående solen
tvingar den löpa
jaga vänner med glimmande betar
lukten av barndom och surt regn

det outhärdliga jagandet
det outhärdliga jag
den outhärdliga spegeln
med den outhärdliga
bilden av människa

hör inte ropen bakom
eller ropen framför
en värmesökande
ihålighet
under flytt

det är därför den springer
den springer bara
för att springa rätt
in i en stor eld