Jag en poet i svart kavaj
och vit skjorta,
sitter i barernas
ödelistigaste hörna
och dricker rött vin

önskar att de spelade
fåglarna med Skriet
om och om igen medan
jag läser en Cohen biografi

Och du vet att jag sitter
här bara får att se en glimt av dig
att mitt liv är kort är det inget du
behöver påminna mig om
32 års dag om en vecka halleluja

alla dessa små stygn man tagit
för att få gå den slingriga stigen fram
nu är jag fri från smärtan, smärtan
som rev som sandpapper på min
arma själ hur levde jag då när du
bara log som ingenting kunde rubbas
ur balans

men gud vet att jag föll
det var långt längre än
jag vågar vittna om
jag nådde aldrig ända
ner till det vita ljuset.