Jag minns en äng
Mjuk och fylld av gräs
Den står kall nu
Inväntar våren
Och dess uppvaknande

Jag minns en kamrat
Lycklig och lekandes
Han försvann en dag
Åns brus
Påminner mig alltid om hans skratt

Jag minns en dag
En färd över land
Solen som brann
Slocknade med månen
Som glödde över oss

Jag minns den natten
När giftet gått igenom hennes kropp
Då tystnade hennes läppar
Ögonlocken sjönk
Och hon fanns mig icke mer

Jag minns en sorg
Ack, så stark och tyngande
Begravde henne i jorden
Med mina bara händer
Nu döljer vinden den

Jag minns en plats
Moder naturs underbara skapelse
Mänsklig massgrav
Från ett krig
Grymt och blodtörstigt

Jag minns mig själv
Även om jag ville glömma
Jag tog mig själv på en resa
Jag inte vill gå
Där målet var smärta

Jag glömde en sak
Minns inte ens vart
Men något var det
Det var viktigt
Livsförändrande