Det finns dagar man spar
men aldrig nämner
Glimtar av det vackra i allt det där
som man förkastat

Man kan dra jackan omkring sig i blåsten
och bedyra
Att vad det än var man ville ha
så är det här allt

Men hur jag än vältrar mig
mellan nytvättade lakan i min bubbelsäng
och hur många gånger jag än förklarar
att vilda själar kvävs av omsorg
Så vet jag

Det finns en gulnad bild
där under lagren av ”kan själv”-ideal
Siluetterna av ett annat land
i en annan tid
där jag kan får vara något mer
än bara fri