Jag har länge haft mina ögon på grinden,
den på andra sidan gatan.

Den grinden leder ut på en stor sommaräng,
med tusentals blommor som sakta vaggas i vinden.

Grinden står lite lätt på glänt,
lockande ropar den på mig att träda in.

Kom och njut av blommornas doft,
låt vinden smeka din kind här hos oss.

Varje dag är jag på väg att gå över vägen,
ta av mig barfota och vandra ut på blommig sommaräng.

Men jag håller på mina tvekande steg,
förmår mig inte att ta stegen över vägen till den öppna grinden.

Hösten kommer snart med sin kyla,
hotar varje liten blomma där på sommaräng.

Tar deras lånade skönhet med sig i vintergrav,
kvar finns bara en kall vind över forna blomsterhav.

Grinden som täcks av is minner mig om dess lockande rop,
men kylan kommer tysta dess kallande röst.

Och de steg jag aldrig tog kommer jag ångra dem idag?,