~*~

En Gata (A Street)

2.2     In träder Viola som Cesario, och Malvolio, vid skilda dörrar

MALVOLIO     Var inte du alldeles i detta nu vid Grevinnan Olivia?
VIOLA     Alldeles i detta nu, sir, i sakta mak, jag har sedan dess blott anlänt hit.
MALVOLIO (erbjuder en ring)     Hon återlämnar denna ring till dig, sir.  Du kunde ha sparat mina bekymmer  [5]
genom att ta den bort själv.  Hon tillägger, dessutom, att du skall försätta milord i en hopplös försäkran om att hon ej vill ha med honom att göra.  Och ännu en sak :  att du icke är så dumdristig att du någonsin åter kommer i hans ärenden, om det ej är för att rapportera milords tagande av allt detta.  Tag emot den.  [10]
VIOLA     
Hon tog ringen från mig.  Jag vill inte veta av den mer.
MALVOLIO     Seså, sir, du kastade den irriterat mot henne, och hennes vilja är att den sålunda skall återlämnas.
             Han slänger ned ringen
Om den vore värd att nedböja sig för, där ligger den, i ditt blickfång ;  om inte, må den bli hans som den hittar.  [15]
                                                                                 Exit
VIOLA (tar upp ringen)
Jag lämnade ingen ring med henne.  Vad menar denna dam?
Fortuna förbjude att mitt yttre haver henne charmerat.
Hon synade mig gott och länge, i sanning så väl
Att jag rakt trodde att hennes blickar hade fördärvat hennes tunga och tal,  [20]
Ty hon talade stötvis, distraherad.
Hon älskar mig, säkerligen.  Hennes passions skicklighet
Inviterar mig med denna ohyfsade budbärare.
Vill ej veta av milords ring!  Ja men, han sände ju henne ingen.
Jag är mannen.  Om det nu är så---som det är---  [25]
Stackars milady, hon hade det bättre att älska en dröm!
Förklädnad, jag ser du är en syndfullhet
Vari den berikade fienden mycket gör.
Så lätt det är för det riktigt falska
I kvinnors formbara vaxhjärtan att taga sin skepnad!  [30]
Ack, vår sprödhet är orsaken, icke vi,
För så som vi är skapade, så skall vi ock bli.
Hur skall detta smusslas med?  Min herre älskar henne innerligen,
Och jag, stackars monster, betuttad i samma grad i honom,
Och hon, som misstager sig, verkar att vara svag för mig.  [35]
Vad skall nu bli av allt detta?  Då jag är man,
Är min situation i desperat behov av att stå under min herres kärlek.
Då jag är kvinna nu, ve denna dag,
Vilka slösaktiga suckar skall väl stackars Olivia utandas!
O tid, du må reda ut detta, jag det inte kan.  [40]
Det är en alltför hård knut för mig att uppknyta ensam.
                                                                                        Exit

William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 28/01/10


Trettondagsafton: Akt I:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062195

Trettondagsafton: 2.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062707