I en gårdagsskymning
där vi alla lyste gyllengula
i en lågt stående sol,

när natten rullat in
när den svinner
har samlat daggdroppar
livets tårar,

så vaknar gryningen
där dimman som ett
lätt sorgfloor

över böljande havande fält
sådda i moder jord,

så villigt viker undan
under solens milda
övertalning,

där som en kakburksidyll
bortom öde vägar
vilar gårdar i blankvåt
grönska,

där dom flyende daggdropparna
gnistrar,

även här modernismens fulhet
över gråtande klängrosor

på vasstaken flockar av tvantenner
som klyver morgonbrisen,

riktade i olika grader letande
sateliter på horisonten,

under ytan solurets visare
som en sökande hajfena pekande
inåt mot den verkliga verkligheten.