Kalla rinner de
blöter ner sin väg
ger salt till huden

dräper modet
hör inte det blödande sår
ser inte var vägen går

Bot till mina tårar
är känslan
av att veta
hur illa jag än mår
hur mycket de än torkar ut
släcker de inte lågan
som i mitt bröst
driver livet på den väg
som inte går att gå
men måste passeras för att nå
det mål
som tänder längtan
och glädjen
att livet
inte bara
är ett tomt
ekande hål