Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är ett störningsmoment, ett dammkorn - allergiframkallande

.

Du tror du andas
men luften är inte din
du saknar värde

Du ser dig själv
i spegeln
- men tynar sakta bort
allt mer,
förlorad
i en värld
utan plats för dig

Blir borttappad
- ett sandkorn i sandlådan
där barnen leker
och ser rakt igenom dig

Du är ett störningsmoment,
ett dammkorn
- allergiframkallande

Vill städa bort dig själv,
men du tynar själv
- så slipper göra jobbet

Slipper stjäla
luft
från alla

Känner
du levt
ett bortkastad liv
i en lånad kropp
utan själ och känslor

- du tynar bort,
lika vackert som en solnedgång
och lika plötsligt
är du borta
- utan saknad
då allt du va
var endast tid

- bortkastad




Fri vers av Il poeta della luna
Läst 229 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-02-01 13:00



Bookmark and Share


  *Camilla*
"Och med det bugar jag inombords och tackar för mig tills jag överlåter min astma beräkna mina sista andetag i denna värld"

den känslan får jag
trots jag inte har astma så
fick jag det och ville hålla andan
så jag slapp känna
smärtan i mina lungor

-Camilla
2010-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Il poeta della luna
Il poeta della luna