det står en människa i en korsväg
i hennes bröst mal en kvarnsten
gnisslande
och hennes blod är som strömmens vatten
just innan isen har lagt sig
trögt

det står en människa i en korsväg
hon bär en kvarnsten i bröstet
hon orkar inte ett steg
allt
tungt

den människan frågar gagnlöst
var tyngden kom från
och när
men vägen tiger
om sina svar