Till mitt inre knytt
Mårrans land (tribut till Tove Jansson)
jag är så rädd för Mårrans tjut
min värld förvänds till hot
jag vet jag varit här förut
men hittar ingen bot
jag hade tätat huset
fast allt jag vill och kan
blir genast kallt förfruset
till is i Mårrans land
vänner står med ljus i hand
i cirkel runt mitt hem
men i mitt kalla mörker kan
jag inte gå till dem
en del av mig står här brevid
och ser mitt lilla knytt
som huttrar i sin istid
dit hon igen har flytt
jag vill ta henne i min famn
vill att hon ska förstå
att nu kan hon ge hotet namn
och nu är inte då