Du tror inte att jag märker
Du tror inte att jag förstår
Men jag har sinnen som
känner mer än de flesta
och jag ser igenom lögner
hur vackra de än må vara

Din kyla gör sig så
dåligt till din tropiska hetta
och din obalans riskerar
att rubba min bräckliga

Din omättliga passion och
trygga mogna gestalt
som jag skulle kunna
leva en livstid eller två med

när du vaggar mig mjukt i
din famn och stryker mig
lätt om kinden
och kysser mig
om och om och om igen

det är några skäl varför
jag älskar dig så otroligt
mycket

men när du vänder
och blir den där andra
då finns inget kvar
än ett ekande tomrum

ett kallt hål där jag
kryper ihop och försöker
göra mig osynlig
dölja alla mina tårar
och smärta

och besvikelsen
över att ha trott på dig
ännu en gång
bara för att jag behöver
dig så otroligt mycket

och skammen
för jag inser ju att du
bara leker med mig
testar och ser
hur långt du kan gå

du gör det med andra
också
det har jag förstått
jag undrar om de är lika
kloka som jag i min
dumhet..

jag har hört hur du
smickrar lockar och ler
men du är
fantasilös lat och
slarvig

och använder samma ord
samma taktik
så det blir alltför
uppenbart och
genomskinligt

älskling

det kan aldrig bli något
mellan dig och mig
men du skulle bara veta

hur jag skulle kasta omkull
din sorgliga värld
så nya frön till en
kärleksträdgård
vårt eget eden

och fylla dig med sann
kärlek och lite magi
för så starkt känner jag
och så pass förmåga har jag
när jag också får
kärlek så sann

jag önskar att du
blev den sa att du
var men ändå inte
kunde eller ville

jag har slutat tro men
jag har ännu inte
slutat önska....