det finns nätter, jag ligger och vrider och vänder på mig
med ångesten i magen,
klumpen i halsen och
försöker finna en mening
med att ens finnas till.
Var är allt, jag en gång kännt till?
Var är allt, jag en gång kunde säga var mitt?
jag kan känna mig så ensam,
fast än du ligger där brevid.
älskling.

det finns dagar,
jag knappt kan se mig själv i spegeln.
utan att vilja vända ryggen till.
jag känner knappt igen mina svarta ögon,
spruckna ansikte
och påklistrade mun
vad har hänt med mig nu?
blicken har blivit så tom

&
jag faller isär,
jag faller
länge ner, i missär.
hur blev jag såhär disträ?

jag känner mig så ensam,
tråkig och ful.
jag förstår inte.

vad har hänt med mig nu?