att jag inte förstod
att jag lät de
negativa tankarna
ta över
och att jag inte
insåg att du kanske
också kände något mer....

förlåt
att jag trodde att
du var för bra för
att vara sann
för någon som mig
det trodde jag
verkligen

ingen har berört
mig
så som du
allt du sagt och
gjort
har känts i både
hjärta och själ

min kropp också...

nu har jag åter
gjort bort mig
och kanske är det
lika bra

för jag vet inte
om du har lust
att trassla in dig
i mitt komplicerade
liv just nu

jag har inte hittat
nån ny lägenhet än
och det är mycket mer
som jag kämpar med

för mig och mina
barns skull

jag har kanske svårt
att lita på någon
och självförtroendet
och självkänslan
dalar oftare än
det pekar uppåt

Varje gång du visat lite
ömhet har jag
gråtit
av lycka mest
men också för att
jag inte riktigt vetat
vad du verkligen
känner

jag ser bara
alla andra vackra
kvinnor
som trånar efter dig
inbillat eller ej
och då tappar jag
lusten att kämpa

men innerst inne
fins det inget
jag hellre skulle vilja
än att verkligen
i lugn och ro
lära känna dig
den man du är
bakom dina ord
under ytan

och som jag sagt
tusen gånger

att få vila i dina
armar....