I ensamhetens bleka timma

Månljus flyter mellan fyra väggar
Kylan som driver på vita lakan
pressar sig mot den nakna kvinnogestalt

som vädjar
med öppna armar

till Nattens eviga Jungfru
Där hon med långa ben rör sig
mellan drömmar och liv

- hör min bön, tag min barm
Bär den med dig
Strö min saknad
över min längtans fäste
Så min kärlek
i den jord jag ej kan nå
och få den att blomma
Ty jag vet inte hur
hans hjärta slår
Jag ger dig mitt blod, mitt namn
du har min tillåtelse
att härja fritt
Jag kan ej vakna till ytligare en gryning
om han ej är min
att älska


Med utsträckta händer

bär hon sina tårar i natten
Ensamheten smeker hennes kinder

blöta i väntan på ljusets återkomst