Jag får min gröda där jag finns
Dock finns där ingen växt
Att hitta frukt blir då en brist
Jag uppskattar tacksamt all gröda jag får
Dock känns det inte rikt

Jag har gått i en värld som jag tycker om
Dock finns det inget kvar att finna
Jag har själv slagit mig till ro här
Dock världen har gått för fort fram
Jag lägger framtid i ödes händer

Jag har aldrig slagit min rot någonstans
För jag har ständigt levt mellan flera världar
Dock själ och medvetande lever till strid om makt
Till det som ej fått vila

Vill ej falla djupare ner bland skuggor
Det finns dock bara i tiden
För läkedom, Ensamhet och miste i ljuset
Att minnas det stunder av mitt liv

Jag sade att jag är glad åt mina minnen
Där jag fick springa i barnsben
Dock finns det inte i ödet
Jag uppskattade all det som givit mig
Dock livet lever sina egna vägar

Den längtan efter något annat är stor
Längtan efter rot är större
Längtan efter ovishet är ändå störst
Dock kommer jag att minnas allt jag haft

Jag talade med visdomens träd
Och fick mina frågor besvarade i mig
Att livet dock måste fortsätta gå
För det finns få saker som kan stoppa tiden
Att låta mitt hjärta vara min vägledare
Nu när ingen skyddsängel finns
Att finna bränsle för livets ljus
Sök efter en plats där du kan slå din rot
Den vägen finns framför dina fötter
Dock fågeln återvänder alltid till sitt barndomshem