.

Det svider
- som saltsyra i ryggmärgen

Paralyserad
men krampar
- av tanken på det som flytt

Kippar efter andan,
då hjärtats sorg
sakta kväver andningsreflexen
och framkallar nekros
- av frivillig
och efterlängad smak

Det svartnar,
ruset kommer
- eufori
då tid och rum
får lämna plats
åt stillsam tystnad
bakom ridån
där vi åter ses igen,
älskling