~*~
Trettondagsafton, eller Vad Du Vill
(Twelfth Night or What You Will)
~*~
I Olivias Trädgård (Olivia’s Garden)
3.1 In träder Viola som Cesario och Feste clownen, med
[flöjtpipa och] tabortrumma
VIOLA Bevare dig, min vän, och din musik. Så lever du då av din tabor?
FESTE Nej, sir, jag lever av kyrkan.
VIOLA Är du då av prästerskapet?
FESTE Inte av den anledningen, sir. Jag lever dock av kyrkan för jag bor i mitt hus, och mitt hus står ju [5]
vid sidan av kyrkan.
VIOLA Så du må då säga att kungen sover vid sidan av tiggaren om en tiggare dväljes nära honom, eller att
kyrkan ligger invid din tabortrumma om din tabortrumma ligger vid kyrkan. [10]
FESTE Du sade det, sir. Att denna ålder få skåda!---En mening är blott en cheverelhandske för ett gott sinne,
hur kvickt väl fel sida kan vändas utåt.
VIOLA Nay, det är säkert och visst. De som leka för lättvindigt med ord kan kvickt göra dem meningslösa. [15]
FESTE Jag skulle därför önskat att min syster ej hade något namn, sir.
VIOLA Varför, karl?
FESTE Jo, sir, hennes namn är ett ord, och att leka med detta ordet kan göra min syster meningslös. Men förvisso,
är ord ena riktiga rackare sedan obligationer vanhedrade dem. [20]
VIOLA Ditt menande, karl?
FESTE På min ära, sir, jag kan icke giva dig detta utan ord, och i orden har falskheten vuxit sig så stark att jag är
ohågad att påvisa mitt menande med dem.
VIOLA Jag försäkrar att du är en lustig gynnare, och bryr dig om intet. [25]
FESTE Inte alls, sir, jag bryr mig om något ; men med mitt goda samvete, sir, bryr jag mig inte om er. Om det nu är att bry sig om intet, sir, önskar jag att det gjorde er osynlig.
VIOLA Är du då inte Lady Olivias narr? [30]
FESTE Nej i sanning, sir, Lady Olivia besitter inget narrskap, hon håller sig inte med någon narr, sir, tills hon är gift, och narrar är så liknande makar som sardiner liknar sill---maken är den större. Jag är minsann ej hennes narr, utan hennes förvrängare av ord. [35]
VIOLA Jag såg dig sent hos Greve Orsino.
FESTE Narrskap, sir, vandrar runt klotet likt solen, det skiner överallt. Det skulle göra mig ont, sir, men narren bör vara lika ofta med din herre som hos min härskarinna. Jag tror jag såg din vishet där. [40]
VIOLA Nay, om du då kritisera mig, har jag nu ej mer med dig. (Överräcker pengar) Stå still, här är för omkostnaderna.
FESTE Må Jupiter i sitt nästa hårvårdande skicka dig ett skägg. [45]
VIOLA På min ära skall jag säga eder, jag längtar mig nästan sjuk efter ett, fast jag skulle inte låta det växa på
min egen kind. Finns milady inne i huset?
FESTE Skulle inte ett par som detta ha förökat sig, sir?
VIOLA Ja, om de fick stanna samman och kom till nytta.
FESTE Jag skulle spela rollen som Lord Pandaros av Frygien, sir, att medföra en Cressida till denne Troilus. [50]
VIOLA (överräcker pengar) Jag förstår dig, sir, det är väl tiggt.
FESTE Ärendets anledning hoppas jag ej är stort, sir ; att tigga av en tiggare blott---Cressida var en tiggerska. Milady är därinne, sir. Jag skall förklara för dem [55]
varifrån du kommer. Vem du är och vad du önskar är utom mitt himlavalv---jag kanske skulle säga 'element', men ordet är utslitet. Exit
VIOLA
Denne gynnare är förvisso vis nog att spela narr,
Och för att göra det väl erfordras en slags vishet. [60]
Han måste observera deras humör de med vilka han ämnar att skämta,
Personers egenskaper, och tidens beskaffenhet,
Och, liksom falken, putsa varenda fjäder
Som kommer inför hans ögon. Detta är en verksamhet
Lika mödosam som en vis mans konst, [65]
Ty narraktighet han vist nog visar är passande,
Men visa män, av narrerier fallna, helt fördärva sin egen vishet.
In träder Sir Toby och Sir Andrew
SIR TOBY Bevare dig, gentleman.
VIOLA Och dig, sir.
SIR ANDREW Dieu vous garde, monsieur. Gud bevare eder, sir. [70]
VIOLA Et vous aussi, votre serviteur. Och er, jag är er ödmjuke tjänare.
SIR ANDREW Jag hoppas, sir, ni är det, och jag är er.
SIR TOBY Vill ni mötas i huset? Min niece är angelägen om att ni bör träda in ifall ert utbyte skulle vara med henne.
VIOLA Jag är förbunden med er niece, sir : jag menar att hon är min resas hela färdlista. [75]
SIR TOBY Uppskatta då edra ben, sir, och sätt dem i rörelse.
VIOLA Mina ben förstår mig bättre, sir, än jag förstår vad du då menar med att jag skall uppskatta mina ben. [80]
SIR TOBY Jag menar att gå, sir, att inträda.
VIOLA Jag skall besvara eder med språngsteg och min entré.
In träder Olivia, och Maria, hennes hovdam.
Men vi är förekomna. (Till Olivia) Högst förnäma fulländade dam, himlarna regnar väldoft över eder.
SIR ANDREW (till Sir Toby) Denna yngling är väl en sällsynt hovman ; 'regna väldoft'---ja ja. [85]
VIOLA Mina angelägenheter haver ej någon röst, milady, annat än till ditt eget högst betydelsefulla bevärdigande öra.
SIR ANDREW (till Sir Toby) 'Väldoft', 'betydelsefulla', och 'bevärdigande'---jag förstod dem alla tre allaredan. [90]
OLIVIA Låt trädgårdsporten tillslutas, och lämna mig till min åhöran. Sir Toby, Sir Andrew, och Maria går ut
Giv mig din hand, sir.
VIOLA
Min plikt, min fru, och till er ödmjuka tjänst.
OLIVIA Vilket är ditt namn? [95]
VIOLA
Cesario är din tjänares namn, sköna prinsessa.
OLIVIA
Min tjänare, sir? Det var då aldrig en vacker värld
När låg förställning kallas för komplimanger.
Du är Greve Orsinos tjänare, yngling.
VIOLA
Och han är er, och hans måste då bliva er. [100]
Din tjänares tjänare är er egen tjänare, frun.
OLIVIA
Om honom, jag tänker inte på honom. Om hans tankar,
Önskar jag de vore blanka istället för uppfyllda utav mig.
VIOLA
Kära fru, jag kommer för att stimulera era ömma tankar
på hans vägnar.
OLIVIA O med er tillåtelse, jag ber eder. [105]
Jag bad er att aldrig mer tala om honom ;
Om du ej företog dig ett annat frieri,
Jag såg hellre att du åtog dig det
Än denna sfärernas musik.
VIOLA Bästa fru---
OLIVIA
Med din tillåtelse, jag bönfaller dig. Jag sände, [110]
Efter din senaste tjuskraft du visade här,
En ring på jakt efter dig. Så förnedrade jag
Mig själv, min tjänare, och jag fruktar ock dig.
Under din hårda utläggning måste jag sitta,
Att påtvinga dig den i en skamlig list [115]
Vilken du visste ej var din. Vad kan du väl tänka?
Har du då ej satt min heder på spel
Och satt betet där med alla tankar helt utan munkorg
Som ett despotiskt hjärta kan tänka? Blott av ditt
Mottagande är tillräckligt visat. En cypress allena, [120]
Ej en barm, gömmer mitt hjärta. Så låt mig höra dig tala.
VIOLA
Det gör mig ont om er.
OLIVIA Det är en grad av kärlek.
VIOLA Nej, inte ens ett steg dit, ty det är ett burdust
Bevis att ofta känna vi medömkan för vår fiende.
OLIVIA
Ja men, det synes mig det är tid att le igen. [125]
O värld, så passande det är för de fattiga att vara stolta!
Om man skulle vara bytet, så mycket bättre
Att falla för ett lejon än för en varg!
Klockan klämtar
Klockan förebrår mig för mitt tidsslöseri.
Var icke rädd, gode yngling, jag skall ej taga dig ; [130]
Och ändock då vishet och ungdomlighet skall skördas
Skall din fru helt säkert bärga en ordentlig karl.
Däråt ligger din väg, mot väst.
VIOLA Då västerut vi gå åhå!
Grace och gott lynne ledsaga Hennes nåd.
Ni önskar då inget säga, frun, till milord genom mig? [135]
OLIVIA
Stanna. Jag ber eder att säga mig vad ni tycker om mig.
VIOLA
Att du inte tycker att du är den som du är.
OLIVIA
Om jag tycker det, tycker jag om dig detsamma.
VIOLA
Då tycker du rätt, jag är inte den jag är.
OLIVIA
Jag önskar att du vore som jag ville att du var. [140]
VIOLA
Skulle det vara bättre, frun, än som jag är nu?
Jag önskar det vore det, för nu är jag din narr.
OLIVIA (åsido)
O, detta föremål av förakt som så vackert är
Att beskåda hans trotsigt arga läppar!
En mördandes skuldkänsla visar sig ej snabbare [145]
Än kärlek som verkar fördold. Kärlekens natt är middagen.
(Till Viola) Cesario, vid rosorna om vårens tid,
Vid jungfruskapet, heder, sanning, och allting,
Jag älskar dig så att, trots all din stolthet,
Ej vishet eller reson kan min passion dölja helt. [150]
Framtvinga ej dina skäl från den klausulen,
För då jag uppvaktar, har du därmed ej orsaken.
Utan resonera hellre sålunda och med reson fjättra:
Sökt kärlek är bra, men osökt given, är bättre.
VIOLA
Vid oskuldsfullheten svär jag, och som yngling, [155]
Jag äger ett hjärta, en barm, och en sanning,
Och att ingen kvinna nu det äger, ej heller någon
Skall mätress till det bliva mig själv förutom.
Och så adieu, goda fru. Aldrig mera inför dig
Skall jag för min herres tårar beklaga mig. [160]
OLIVIA
Kom ändå tillbaka, för du beröra kan måhända
Det hjärta som nu avskyr, att sin kärlek omfamna.
De går ut [genom skilda dörrar]
~*~
~*~
I ett Rum i Olivias Hus (A Room in Olivia's House)
3.2 In träder Sir Toby, Sir Andrew, och Fabian
SIR ANDREW Nej, på min heder, jag tänker inte stanna en jota här längre.
SIR TOBY Din anledning, kära bitterhetsgift, giv din anledning.
FABIAN Du må nödgas att avgiva din anledning, Sir Andrew.
SIR ANDREW Guds Moder, jag såg din niece giva Grevens manlige tjänare fler favörer än hon så någonsin har ägnat mig. Jag såg'et i fruktträdgården. [5]
SIR TOBY Såg hon dig då där medans, gamle vän? Säg mig det.
SIR ANDREW Lika klart som jag dig skådar här nu.
FABIAN Detta var en stark kärleksförklaring till dig från henne. [10]
SIR ANDREW Skymf, tänker du då göra en åsna utav mig?
FABIAN Jag skall bevisa det legitimt, sir, uppå en ed av omdöme och förnuft.
SIR TOBY Och de har varit brottsmålsjury sedan långt innan Noah var en sjöman. [15]
FABIAN Hon visade förvisso sin favör för ynglingen i din åsyn dock enbart för att förbittra dig, att väcka ditt hasselmusmod, att sätta eld i ditt hjärta och svavelglöd i din lever. Du skulle då ha tilltalat henne, och med något förträffligt narri, nysmitt från ässjan, skulle hava slagit ynglingen med häpnad in i stumheten. Detta söktes av [20]
din försummande hand, och fanns vara en missräkning. Dubbelt guldkantat var detta tillfälle som du lät tiden tvätta bort, och du har nu seglat mot norr i miladys tycke, där du kommer att hänga likt en istapp på Holländarens skägg [25]
om du icke gottgör det med något berömvärt försök till tapperhet eller politisk attityd.
SIR ANDREW Om det må ske på något sätt, måste det bliva med tapperhet, ty politik avskyr jag. Jag skulle lika gärna vara en Brownist som politiker. [30]
SIR TOBY Välan, så bygg mig då dina framgångar på en grund utav tapperhet. Utmana Grevens yngling att bataljas med för mig, såra honom uppå elva ställen. Min niece skall lägga märke till det ; och var försäkrad om, där finnes ingen kärleksmäklare i världen som kan segra mer med kvinnan med lovord om en man än omtalad tapperhet. [35]
FABIAN Det finns inget annat sätt än detta, Sir Andrew.
SIR ANDREW Vill någon av er medföra min utmaning till honom?
SIR TOBY Gå, nedskriv den med stridslysten hand, svär och var kortfattad. Hur slagfärdig den är spelar ingen [40]
roll eller att den är elokvent och uppfinningsrik. Smäd honom med bläckets rätt. Om du 'duar' honom minst trefalt, skall det ej kunna bortses, och så mången lögn som vill finna sig ligga på ditt pappersark, ehuru papperet vore stort nog för sängen från Ware, i England, anteckna dem, [45]
sätt nu igång. Låt där finnas nog med galla i ditt bläck ; fastän du skriver med gåspenna, sak samma. Till handling.
SIR ANDREW Vart skall du befinna dig?
SIR TOBY Vi kallar på dig vid sovrummets cubiculon. Gå. [50]
Exit Sir Andrew
FABIAN Detta är dig en kär mannequin, Sir Toby.
SIR TOBY Jag har varit god mot honom, gosse, tvåtusenfalt eller så.
FABIAN Vi skall få oss ett unikt brev från honom snart ; men du tänker ej lämna't. [55]
SIR TOBY Lita aldrig på mig mer om jag ej gör så ; och för all del egga ynglingen till ett svar. Jag tror inte ens att oxar och vagnsrep kunna draga dem samman. Om Andrew, om man öppnade honom och du ens fann blod i hans lever som kunde tilltäppa foten på en loppa, skulle jag äta upp resten av kroppen. [60]
FABIAN Och hans motståndare, ynglingen, frambär ej i sitt ansikte någon större förkänsla om grymheter.
In träder Maria
SIR TOBY Se varifrån den yngsta gärdsmygen av nio kommer.
MARIA Om ni önskar få mjälthugg, och vill skratta er själva tills ni får stygn, följ då med mig. Den där truten Malvolio har blitt hedning, en riktig renegat, [65]
för ingen Kristen finns som ämnar bliva frälst genom rätt tro som någonsin kan tro på sådana outhärdliga passager av skändlighet. Han bär nu gula strumpor.
SIR TOBY Och korsade strumpeband? [70]
MARIA Högst skurkaktigt, likt en skolmästare som håller skola i kyrkan. Jag har likt en mordisk hund förföljt honom. Han lyder blint varje punkt i brevet som jag tappade för att förleda honom. Han ler sitt ansikte till fler dragna linjer än det finns på den nya kartan med [75]
förstärkningen av Ostindien. Ni har inte sett någonting sådant som det här. Jag kan knappt avhålla mig ifrån att slunga saker mot honom. Jag vet att milady kommer att klå honom. Om hon gör det, kommer han att le, och ta't som ännu en stor favör. [80]
SIR TOBY Se så bringa oss, bringa oss dit han är. De går ut
~*~
~*~
En Gata (A Street)
3.3 In träder Sebastian och Antonio
SEBASTIAN
Jag skulle ej med vilje ha besvärat dig,
Men då du ser ett nöje i dina plågor
Skall jag ej längre klandra dig.
ANTONIO
Jag kunde ej bli kvarlämnad där. Min önskan,
Skarpare än slipat stål, sporrade mig så framåt, [5]
Och inte all den kärlek att se dig---ehuru så mycken
Som kunnat orsaka någon en längre resa---
Utan avund på det som kunna inträffa på din färd,
Varandes talanglös på detta plan, vilket för en främling,
Utan ledare och utan vänner, ofta visar sig [10]
Svårt och ogästvänligt. Min frivilliga kärlek
Som är att föredra mot dessa rädslans krigsförklaringar
Satte mig iväg att dig efterfölja.
SEBASTIAN Min gode Antonio,
Jag kan intet annat svar avge än mitt tack,
Och denna tacksamhet ; och allt som oftast väntjänster [15]
Bortskuffas som liknande otidsenlig betalning.
Men vore mitt värde liksom mitt samvete lika solida,
Skulle du få en bättre tilldelning. Vadan göra?
Skall vi gå för att se denna stadens reliker?
ANTONIO
I morgon, sir. Bäst att först se till din inkvartering. [20]
SEBASTIAN
Jag är ej trött, och det är långt till natt.
Jag ber dig låt oss tillfredsställa våra blickar.
Med minnesmärken och ting av berömmelse
Som utmärka denna stads ryktbarhet.
ANTONIO Om du ville ursäkta mig.
Jag går ej utom fara längs dessa gator. [25]
En gång i ett sjöslag mot Greven och hans galärer
Jag var till hjälp, av sådan grad att i sanning
Blev jag tag'n här skulle det knappast försvaras.
SEBASTIAN
Troligen så dräpte du ett stort antal av hans mannar.
ANTONIO
Anstöten är ej av sådan blodig natur, [30]
Änskönt tidens och grälens kvalité
Kunde gott och väl oss givit blodig argumentering.
Det kan sedan dess ha vedergällts till svars
Det som vi då tog från dem, vilket med tanke på handeln
Har större delen av vår stad. Enbart jag själv stod emot, [35]
För vilket om jag bliver gripen på denna plats
Jag skall betala dyrt.
SEBASTIAN Vandra då ej alltför öppet.
ANTONIO
Det passar mig dock inte. Stann upp, sir, här är min börs.
I de södra förorterna vid Elefanten
Är bäst att logera. Jag skall angiva vår kost [40]
Medans du roar dig under tiden med vetskapens föda
I utsikter över staden. Där skall jag då vara.
SEBASTIAN Varför håller jag din börs?
ANTONIO
Måhända skall din blick tändas över någon sorts leksak
Du önskar att inhandla ; och dina affärer [45]
Tror jag inte består i flackande små inköp, sir.
SEBASTIAN
Jag skall bliva din börsbärare, och lämna dig
För en timma.
ANTONIO Till Elefanten.
SEBASTIAN Jag minns. [50]
De går ut genom skilda dörrar
~*~
~*~
I Olivias Trädgård (Olivia’s Garden)
3.4 In träder Olivia och Maria
OLIVIA (åsido)
Jag har skickat bud efter honom, han säger att han skall komma.
Hur skall jag förnöja honom? Vad skänka honom?
För ungdom är köpt oftare än den tigges eller lånas.
Jag talar alltför högt.
(Till Maria) Var befinner sig Malvolio? Han är vemodig och hövlig, [5]
Och passar väl som tjänare av min levnadslott.
Vart är Malvolio?
MARIA Han kommer, frun, men är på ytterst märkligt humör. Han är säkerligen besatt, frun.
OLIVIA
Vadan, vad felas honom då? Yrar han och gormar? [10]
MARIA Nej, frun, han gör intet annat än ler. Hennes nåd
gör nog bäst i att ha vakt nära bredvid sig om han kommer,
sannerligen är den mannen helt fördärvad i sitt vett.
OLIVIA
Gå att kalla honom hit. Exit Maria
Jag är galen som han är likaså,
Om vemodets och glädjens galenskap är likvärdiga två. [15]
In träder Malvolio, med korsade strumpeband
och gula strumpor, med Maria
Hur är det nu, Malvolio?
MALVOLIO Sköna dam, åhå, åhå!
OLIVIA
Småler du? Jag eftersände dig för en sak av vemodhet.
MALVOLIO Vemodig, milady? Jag kunde haft vemod. Detta ger en viss blodsobstruktion, dessa korsade strumpeband, men än sedan? Om det behagar en annans blick, så säger ock jag [20]
som sonetten så sant säger, 'Behaga en annan, och behaga dem alla'.
[OLIVIA]
Vadan, hur understår du dig, karl? Vad felas egentligen dig?
MALVOLIO Intet svart i mitt sinn', dock gult i mina ben. Det landade i hans hand, och order skall verkställas.
Jag tror vi båda känner denna sköna romarhand. [25]
OLIVIA
Önskar du gå till sängs, Malvolio?
MALVOLIO (kysser sin hand) Till sängs? 'Ay, käresta, och jag skall komma till dig.'
OLIVIA Gud hjälpe dig. Varför flinar du så, och kysser din egen hand så ofta? [30]
MARIA Hur står det till, Malvolio?
MALVOLIO På din begäran?---ja, näktergalar svarar kajor.
MARIA Varför uppträder du då med denna löjeväckande uppstudsighet inför milady? [35]
MALVOLIO 'Var icke räddhågsen för storheten'---det var väl skrivet.
OLIVIA Vad menar du då med detta, Malvolio?
MALVOLIO 'Några föds stora'---
OLIVIA Ha? [40]
MALVOLIO 'Andra uppnår storheten'---
OLIVIA Vad säger du?
MALVOLIO 'Och åter andra får storhet längs deras väg.'
OLIVIA Himmelen återbörda dig.
MALVOLIO 'Minns vem som berömde dig för dina gula strumpor'--- [45]
OLIVIA 'Dina gula strumpor'?
MALVOLIO 'Och önskade att se dig helt i korsade strumpeband.'
OLIVIA 'Korsade strumpeband'?
MALVOLIO 'Seså, du är välbärgad, om du så önskar att vara det.' [50]
OLIVIA Är jag välbärgad?
MALVOLIO 'Om inte, låt mig se dig som uppassare fortsatt.'
OLIVIA Ja men, detta är ju rena midsommardårskapen.
In träder en Betjänt
BETJÄNT Frun, den unge gentlemannen från Greve Orsino har återvänt. [55]
Jag kunde näppeligen bedja honom komma tillbaks igen. Han åtföljer Ers nåds gottfinnande.
OLIVIA Jag går till honom. Exit Betjänten
Goda Maria, låt någon se till denna människa. Var är då min kusin Toby? Låt några ur mitt manskap [60]
se till honom speciellt, jag skulle giva halva min hemgift om han ej kom bort sig. Olivia och Maria går ut, vid skilda dörrar
MALVOLIO Åh åhå, så du närmar dig nu? Ingen värre än Sir Toby att se till mig. Detta överensstämmer precis med brevet, hon sänder honom med vilje, på det att jag kan verka besvärlig mot honom, ty hon eggar mig till det i brevet. [65]
'Ömsa ditt enkla skinn,' säger hon, 'stå på motsatt sida om en släkting, tvär med tjänarna, låt din tunga ge ämbetets argument en genklang, försätt dig själv i egenhetens konst', och visar följaktligen på vilket sätt detta skall ske, med ett vemodigt anlete, [70]
vördnadsfull hållning, med ett stilla tal, som någon sir med gott anseende av hävd, och så vidare.
Jag haver snärjt henne, men det är Jupiters verk, och Jupiter gör mig tacksam. Och då hon gick iväg nu, 'låt någon se till denna människa'. Människa!---inte 'Malvolio', eller efter min grad, utan 'människa'. Välan, allting vidlåter samman att ej ett supglas [75]
av skrupler, ej ens ett grand av skrupler, inget hinder, ingen tvivelaktig eller opålitlig omständighet---vad kunna sägas?---
intet som kan ske kan komma emellan mig och mitt hopps fulla framtidsperspektiv. Välan, Jupiter, icke jag allena, är skaparen [80]
av allt detta, och han är det som skall tackas.
In träder Sir Toby, Fabian, och Maria
SIR TOBY Åt vilket håll finns han, för allt som är välsignat? Om alla helvetets djävlar blev till små, och han var besatt av dem som Legio själv, skall jag ändock tala med honom. [85]
FABIAN Här är han, här är han. (Till Malvolio) Hur är det med dig, sir? Hur är det med dig, karl?
MALVOLIO Försvinn, jag förkastar er. Låt mig vara i fred. Försvinn.
MARIA Skåden, hur ihåligt plågoanden talar ekande inom honom. Sade jag ej det? Sir Toby, milady ber [90]
att du skall ta hand om honom.
MALVOLIO Åhå, gör hon nu det?
SIR TOBY Seså, seså. Stilla, stilla, vi måste handskas varsamt med honom. Låt mig allena. Hur står det till, Malvolio? [95]
Hur är det med dig? Vadan, karl, förneka din djävul. Beakta, han är mänsklighetens fiende.
MALVOLIO Vet du vad det är du säger?
MARIA Gud bevars, om du talar illa om djävulen, hur det honom smärtar i själ och hjärta. Gud give att han ej är förhäxad. [100]
FABIAN Bär hans kastade vatten till den visa kvinnan.
MARIA Guds Moder, det skall göras i morgon bittida, om jag lever. Milady vill inte tappa bort honom för mer än jag kan förtälja.
MALVOLIO Hej du där, mätress? [105]
MARIA O Herre min skapare!
SIR TOBY Jag ber dig håll nu tyst, det här är inte rätt sätt. Ser du då inte att du upprör honom? Lämna mig ensam med honom.
FABIAN Inget annat sätt förutom med mjukhet, mjukt, mjukt. Den onda anden är rå, och låter sig ej behandlas rått. [110]
SIR TOBY Vadan hej du där, min stolte tupp? Hur mår du då, du kacklande?
MALVOLIO Sir!
SIR TOBY Ay, sladdertacka, kom med mig. Vilken karl, det är inte gravitationens sak att spela kasta-körsbär mot Satan. [115]
Häng honom, den fule koltramparen.
MARIA Få honom att be sin kvällsbön. Gode Sir Toby, få honom att be.
MALVOLIO Min kvällsbön, rävhona?
MARIA Nej, jag försäkrar dig, han vill ej höra om gudfruktighet. [120]
MALVOLIO Gå och häng er, allesammans. Ni är lättfärdiga ytliga ting, jag är ej av ert element. Ni skall få veta det säkrare hädanefter. Exit
SIR TOBY Är det möjligt?
FABIAN Om detta spelades uppå en scen, ja då, skulle jag kunna fördöma det som en fiktion som var alltför osannolik. [125]
SIR TOBY Själva hans genialitet haver smittats av konstgreppet, karl.
MARIA Nay, följ honom nu, på det att icke detta konstgrepp bliver luftburet och den förspestar. [130]
FABIAN Nåväl, vi skall göra honom verkligt galen.
MARIA Huset blir då desto lugnare.
SIR TOBY Kom nu, så vi får in honom i ett mörkt rum och där skall han bliva bunden. Min niece är allaredan av den tron att han är galen. Så vi kan fortgå enbart för vårt nöjes skull och hans botgöring som vår enkla [135] förströelse, trött och andnupen, manar det oss att skona honom, vid vilken tidpunkt vi framlägger vårt konstgrepp inför domare och tronen av dig som en finnare av galna män. Men si, men si.
In träder Sir Andrew med ett papper
FABIAN Fler händelser på en Majmorgon. [140]
SIR ANDREW Här är utmaningen, läs den. Jag försäkrar att det är vinäger och peppar i'n.
FABIAN Är'en så festlig?
SIR ANDREW Ay---är'en? Jag garanterar honom. Läs blott.
SIR TOBY Giv den till mig. [145]
(Läser) 'Yngling, vadän du är, är du blott en gemen typ.'
FABIAN Bra, och ridderligt.
SIR TOBY 'Undra ej, eller förundras i ditt stilla sinne över varför jag dig så kallar, ty jag giva dig icke anledningar därtill.' [150]
FABIAN En god rad, som håller dig ifrån lagens styrka.
SIR TOBY 'Du kommer så till Lady Olivia, och inför min syn tilltalar hon dig ömt ; men din hals uttalar dock lögner, det är inte händelsen som jag utmanar dig för.' [155]
FABIAN Ytterst kortfattat, och med utomordentligt god sans (åsido) - löst
SIR TOBY 'Jag skall ligga i bakhåll på din väg hem, om det vore din chans att mig där döda'---
FABIAN Bra. [160]
SIR TOBY 'Du mig dödar likt en skurk och en lymmel.'
FABIAN Alltjämt så håller du dig på de osäkra motvindarnas sida av lagen---bra.
SIR TOBY 'Far nu väl, och Gud må ha förbarmande över en av våra själar. Han visar kanhända barmhärtighet över min, men jag hyser bättre hopp än så, så se till dig själv. [165]
Din vän då du använde dig av honom, och din svurne fiende,
Andrew Frosskind.'
Om detta brev ej rör på honom, kan ej heller hans ben det. Jag skall giva det till honom.
MARIA Du kanske kan få ett riktigt lämpligt tillfälle för'et. Han samspråkar nu med milady om något, och kommer inom kort att avlägsna sig. [170]
SIR TOBY Gå, Sir Andrew. Speja efter honom åt mig vid kanten av fruktträdgården liksom en ringmur. Så snart som du någonsin honom skådar, drag, och som du drager svärd, svär något fasansfullt, för det tilldrar sig ofta att en hemsk svordom, med en skrytsam accent med skarpt [175]
uttalad klang, förlänar manligheten mer bifall än någonsin själva kraftprovet skulle utröna. Iväg.
SIR ANDREW Nay, låt ni mig ensam sköta svärandet. Exit
SIR TOBY Nu skall jag icke överlämna hans brev, ty den unge gentlemannens uppförande visar på att han är [180]
av god förmåga och uppfostran. Hans ärende mellan milord och min niece bekräftar detsamma. Därför skall detta brev, varandes så förträffligt ignorant, ej väcka någon fruktan i ynglingen. Han skall finna att det kommer från en klantskalle. Men, sir, jag skall överlämna hans utmaning [185]
muntligen, uppsätta ikring Frosskind en framstående tapperhetsredogörelse, och driva denne gentleman---som jag vet att han i sina unga år är böjd att se det---till en mycket vidrig uppfattning om hans raseri, skicklighet, ilska, och våldsamhet. [190]
Detta kommer att i sådan hög grad skrämma dem bägge två att de dödar varandra blott med en blick, som vore de en basilisk.
In träder Olivia, och Viola som Cesario
FABIAN Här kommer han nu med din niece. Giv dem plats tills han tager sitt avsked, och sålunda strax efter honom.
SIR TOBY Jag skall då begrunda under tiden något slags otäckt meddelande som utmaning. [195]
Sir Toby, Fabian, och Maria går ut
OLIVIA
Jag har förtäljt alltför mycket till ett hjärta utav sten,
Och utlagt min värdighet tillika oförsiktigt.
Där finnes något inom mig som tillrättavisar misstaget,
Men ett sådant styvsint potent misstag det ändå är [200]
Att det blott gäckar all klander.
VIOLA Med samma beteende
Som din passion uttrycker min herre sina ledsamheter nedtrycker.
OLIVIA (överräcker ett smycke)
Här, bär detta juvelsmycke för mig, det är mitt porträtt---
Förvägra det ej, det haver ej tunga som dig besvärar---
Och jag bönfaller dig att komma åter i morgon. [205]
Vad kan du då av mig begära som jag skall dig förneka,
Att värdighet, förskonad, kan giva då du begär det?
VIOLA
Intet utom detta : din sanna kärlek för min herre.
OLIVIA
Hur på min värdighet kan jag skänka honom detta
Vilket jag dig har förlänat?
VIOLA
Jag skall dig åter giva fri. [210]
OLIVIA
Nåväl, kom åter i morgon. Far nu väl.
En plågoande som ni kan till helvetet nedbringa min själ. Exit
In träder Sir Toby och Fabian
SIR TOBY Gentleman, Gud bevare eder.
VIOLA Och er, sir.
SIR TOBY Det försvar som ni äger, begagna er av'et. Av vilken natur de överträdelser är som ni haver [215]
begått mot honom, vet jag icke, men den som ligger i ert försåt, full av avsky, ute efter blod som jägaren, åtföljer er vid randen av fruktträdgården. Stoppa ned er värja,
var i förberedelserna nu kvick, ty er angripare är rask, skicklig, och livsfarlig. [220]
VIOLA Du misstar dig, sir, säkerligen så haver ingen man någon dispyt med mig. Min hågkomsts vy är fri och klar utan någon bild av förolämpning mot någon människa.
SIR TOBY Du kommer att finna det vara annorledes, det försäkrar jag dig. Således, om du skattar ditt liv till något av värde, begagna dig av ditt försvar, [225]
ty din motståndare haver i sig vad som ungdomlighet, styrka, skicklighet, och vrede kan
utrusta en människa med.
VIOLA Jag ber er, sir, vad är han?
SIR TOBY Han är en riddare dubbad med dragen värja och i salongerna omtänksamheten själv, men en djävul i privata gräl. Själar och kroppar haver han [230]
skilt åt trefalt, och hans brinnande glöd är för närvarande så obeveklig att upprättelsen endast kan bli den genom dödskvalen och graven. Fraterniserande är hans ord, ge't eller ta't.
VIOLA Jag skall återvända till huset och önska ännu ett rådslag med milady. Jag är ingen stridsman. Jag har hört om den typen av män som startar dispyter med [235]
andra med vilje, att prova deras mod. Troligtvis är detta en man av detta underliga skrå.
SIR TOBY Nej, sir. Hans indignation härstammar från en ytterst habil oförrätt, så sätt du därför fart, och [240] giv honom vad han önskar. Tillbaks till huset skall du inte såvida du inte försöker det med mig med vilket du lika säkert kan svara honom.
Gå därför på, eller avkläd ditt fasta svärd naket, för inblanda dig det måste du tvunget, det är sant och visst, eller avsvärja dig att bära järnvapen kring din person. [245]
VIOLA Detta är lika ociviliserat som besynnerligt. Jag bönfaller dig att göra mig denna höviska tjänst, för att veta av riddaren vilken min oförrätt mot honom är. Det är något genom min försumlighet, intet av vilje. [250]
SIR TOBY Jag skall utföra detta. Signor Fabian, stanna du här vid denne gentlemans sida tills jag har återvänt. Exit
VIOLA Jag ber dig, sir, vet du då något om denna saken?
FABIAN Jag vet att riddaren är uppretad över dig rent av till en dödlig utgång av tvisten, men ej vidare omständigheter kring det. [255]
VIOLA Jag bönfaller dig, vilken sorts man är han?
FABIAN Intet som det underbara löftet som man utläsa av hans yttre skepnad då du sannolikt skall finna prov på hans mod. Han är i sanning, sir, den mest skicklige, blodtörstige, och livsfarlige motståndare som du någonsin kunde ha hittat någonstans i hela Illyrien. [260]
Vill du då gå till honom, jag skall sluta fred med honom åt dig om jag kan.
VIOLA Jag skall vara dig i tacksamhet förbunden för'et. Jag är en som hellre går tillsammans med Sir Präst än Sir Riddare---jag bryr mig ej så mycket om vem som vet om mitt kurage. [265]
[De går ut]
In träder Sir Toby och Sir Andrew
SIR TOBY Jo, människa, han är en riktig djävul, jag har då aldrig tidigare sett någon som så liknar en ragata. Jag hade ett utfall med honom, värja, dolk, och allt, och han satte mig fast med en sådan dödsbringande rörelse att det är ofrånkomligt, och vid besvarandet, betalar han tillbaks igen lika säkert som dina fötter slår i marken som du trampar. De säger att han var fäktare på Sophy. [270]
SIR ANDREW Syffe på't, jag beblandar mig icke med honom.
SIR TOBY Ay, men han blir nog nu ej lugnad, Fabian kan knappt hålla honom kvar där borta.
SIR ANDREW Pesten på't, om jag så vetat han vore tapperheten själv och så klurig i fäktning hade jag [275]
sett honom förkastad hellre än att jag hade utmanat honom. Låt honom låta saken bero och jag skall skänka honom min häst, grå Capulet.
SIR TOBY Jag skall framföra detta. Stå du kvar här, och spela nu med riktigt bra för'et---detta skall nog få sin ände utan själafördärv. [280]
(Åsido) Vid Heliga Guds Moder, jag skall rida din häst lika väl som jag nu rider dig.
In träder Fabian, och Viola som Cesario
[Åsido till Fabian] Jag har hans häst att korta grälet med, jag har nu övertalat honom att ynglingen är en demon.
FABIAN (åsido till Sir Toby) Han har inbillats ohyggligt om honom likaså, och är andfådd och blek som vore en björn i hans bakhasor. [285]
SIR TOBY (till Viola) Det går ej att råda bot på, sir, han skall strida med dig för sakens skull. Guds Moder, han haver nu bättre tid att betänka sig om sitt gräl, och han finner det nu knappt värt att tala om. Drag därför svärd för att stödja hans ed, han bedyrar att han er [290]
ej kommer att skada.
VIOLA (åsido) Käre Gud skydda mig. Det minsta lilla skulle nu få mig att förtälja hur mycket jag lider brist på som man.
FABIAN (till Sir Andrew) Ge vika om du ser honom rasande. [295]
SIR TOBY Seså, Sir Andrew, det går ej att råda bot på, gentlemannen vill för sin hederssak hava en dust med dig,
han kan ej duellen undvika, men har lovat mig, som gentleman och soldat, att du ej skall komma till skada. Kom nu, sätt igång me't. [300]
SIR ANDREW Gode Gud att han håller sitt löfte.
In träder Antonio
VIOLA
Jag försäkrar er dock att det är mot min vilja.
Sir Andrew och Viola drar sina svärd
ANTONIO (dragande sitt svärd, till Sir Andrew)
Sätt nu upp ditt svärd. Om denne unge gentleman
Har skapat förtrytelse, tar jag på mig felet.
Om du förolämpar honom, utmanar jag således dig. [305]
SIR TOBY Ni, sir? Ja men, vad är ni då?
ANTONIO
En, sir, som för sin kärlek vågar att göra än mer
Än du haver hört honom skryta för dig att han skall.
SIR TOBY (dragande sitt svärd) Nay, om du vore en begravningsentreprenör, står jag på din sida. [310]
In träder Konstaplar
FABIAN Åh, gode Sir Toby, hejda dig. Här kommer nu konstaplar.
SIR TOBY (till Antonio) Jag skall ta itu med dig en annan gång.
VIOLA (till Sir Andrew) Jag ber dig, sir, var god och sätt upp ditt svärd.
SIR ANDREW Vid Guds Moder visst skall jag det, sir, och för det jag lovade dig skall jag visa mig vara lika god som mitt ord. [315]
Han skall bära dig lätt, och tömmarna väl.
Sir Andrew och Viola höjer sina svärd
FÖRSTE KONSTAPEL Detta är mannen, gör din plikt.
ANDRE KONSTAPEL Antonio, jag arresterar er på begäran av Greve Orsino. [320]
ANTONIO Ni tar dock miste på mig, sir.
FÖRSTE KONSTAPEL
Nej, sir, icke en jota. Jag känner väl till din tjänstgöring,
Ehuru du nu ej har sjömansmössa på ditt huvud.
(Till Andre Konstapeln) För iväg honom, han vet om att jag känner till honom väl.
ANTONIO
Jag måste åtlyda. (Till Viola) Detta kom då jag sökte upp dig. [325]
Men det går ej att råda bot på, jag skall svara för det.
Vad tänker du väl göra nu då jag nödgas att
Tvunget be dig om min börs? Det smärtar mig
Mycket mer för det jag ej kan göra för dig
Än det som vederfaras mig. Du står i häpnad, [330]
Men finn i ditt lugn din tröst.
ANDRE KONSTAPEL Kom, sir, iväg.
ANTONIO (till Viola)
Jag måste besvärja dig om en del av dessa penningar.
VIOLA Vilka penningar
Nästa text
Föregående
Se alla
