jag saknar henne
för hennes insida lyser som ingen annans
och hennes röst kan lugna vem som helst
och hon kunde höja ens humör på en
hundradelssekund och få det att vara
i flera timmar efteråt

och jag minns hur man kunde vänta i dagar
på hennes telefonsamtal för man visste
att det var hela veckans största höjdpunkt
för inget annat i världen gjorde en så glad

och jag tror tillochmed att alla mina vänner
förstod hur det kändes för jag kunde prata
om henne i timmar utan att tröttna

men mest av allt saknar jag hur hon fick en att känna
sig som någon och inte bara vem som helst