bladet
lövet

lämnade träds trygga fingerboning

föll asfaltsväg 

stegtrampad
torkad

låg det där
så ensamt

från intet
från allt

fann handen lövet
höljde det med sitt öga

läste linjer
i värmesköljan

släppte lövet fritt

susa
susa
vind

lyft mig till din vackra kind

håll mig i dina fingrars ljus

lyss till

min inrestämma