Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
عشق برای همیشه


Evigheten däremellan


Mitt hjärta är stort
Här ryms mina drömmar

Men min själ är förlorad
I drömmarnas trädgård
Jag gick vilse där

Är ögonen själens spegel

I en flackande blick
Sökte jag dig

Din själ

Tillträde till dina innersta rum

Din själ

Men jag nådde aldrig fram

Mellan dig och mig

Finns en himmel och
En avgrund

I evigheten däremellan

Ska våra själar en dag

Renas

Förenas


Fri vers av Aquila
Läst 402 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2010-03-10 17:41



Bookmark and Share

  ramsesII
Att hamna i en avgrund kan till och med ses som ett första steg för att finna fäste till resa sig upp, bosta av damm och grus för att påbörja vandringen till återförening.../M
2010-12-26

  Patricia L. Mellin
En fin text.
2010-05-21

  firefire
jättefint skrivet!
2010-03-10

  Kristian Lind
Vackert skrivet!
Brukar tänka mitt inre är som en trädgård!
Fullt med blommor(drömmar), Träd(tankar) och gräs(tro).
Inträde till trädgården är ett förtroende man får.
Snyggt. :)
2010-03-10
  > Nästa text
< Föregående

Aquila
Aquila