vandrar bredvid mig själv
jag önskar att
våren dog
vill ha tillbaka
mörkret
isen och kylan
att snön slutar smälta...
vill kunna gömma mig
här i min sorg
den tunga
inomhus med bara
mina tankar
eller så påbyltad
att ingen känner
igen den ynkliga
varelse jag förvandlats till
när jag sakta vandrar
mellan slask och vattenpölar
ler
mot de andra...
men känner mig falsk
samtidigt kan jag ju
inte tynga någon annan
med detta
ty
jag orkar snart
inte bära det längre
inte såhär
så hur skulle jag kunna
begära det av någon annan
en kallar mig "hot stuff"
en annan frågar om jag inte
egentligen är lite "stygg"...
och de kommer med så
många antydningar och
jävla flirtar att jag spyr
ser de inte
att jag är endast en skugga
så patetisk
som vandrar bredvid
mig själv
i väntan på den enda
mannen
han som vann mitt hjärta
tog det och
försvann...
jag vet att det
är meningslöst
och att han
troligtvis
skrattar åt den
sjuka sorgliga
figur jag
förvandlats till
och jag undrar
när det ska
vända....
vänder det
någonsin...