Drar handen genom tankarna
har dem utspridda framför mig
för att skapa något sorts
organiserat kaos.

Fingrar mellan raderna
fångar upp en, två, femton
obesvarade frågeställningar
med tillhörande
svarsalternativ.


Och det här med stress
frågar jag viskande rakt ut
till mitt blåa, mörka ingenting
det här med stress
bygger det alltid murar?

Svaret ekar osagt
så jag stirrar mig oseende
greppar efter svarsalternativen
till detta organiserade kaos
medan murar
byggs runt mitt
blåa, mörka ingenting.