Jag vet inte
om det är
kärlek
eller bara det
gamla trygga
invanda
jag kommer att
sakna mest
hur jävligt
det än var
ibland...

alla stormar
som skakade om
mig tills jag
helt ledlös
låg som en
känslomässig trasa

alla gånger jag
fick svälja
ännu en av
alla dina lögner
och brutna
löften

och känslan av
kyla och tomhet
som växte sig
allt större
gång för gång



varför vill jag
inte minnas
allt det dåliga nu
när jag
äntligen
är på väg att
bli fri igen...

varför kan
allt inte vara
just sådär
svart eller
vitt
som du
såg världen...


hur kommer det sig
att jag gråter
saknadens och
sentimentalitetens
tårar
när jag läser ett
kort som din
mamma skrivit

hon som ännu
inte fått veta
något
för att du
inte vill göra
henne besviken...

eller tror du
verkligen
att du och jag
kan hitta tillbaka
till varandra
det som en
gång var....

Jag önskade det
hett
så länge
under
alla år som jag
nöjde mig
med smulor..

förminskad
och
full av dina
svek
som blev min
skam

i skuggan av
det som aldrig
blev

drömmare dåre...


Jag är
i alla fall
glad över att
vi inte
behöver gå
igenom
skilsmässa eller
vårdnadstvister...

men det kommer
ändå ta tid
att läka
alla sår du
strött salt i
så ofta och
ihärdigt

eller kanske
helt
oförstående

kanhända
har du inte
den
emotionella
förmågan som
man måste ha

för att kunna
förhålla sig till
en annan
människa
till andra
ja du vet
vad jag menar...

snart vet jag
kanske
litegrann......