så jag räknade till tolv och tänkte
att det var ett rart litet tal
- nu kommer jag, nu kommer jag,
vrålade jag och började att leta
men döden är inte så påtaglig att den
så enkelt går att finna bakom en siffra,
men jag lovade att följa dig hem
du pratade om tv3 och tv4plus
och jag svarade att om du hade något att
säga, så var det bäst att du gjorde det nu
i vanlig ordning svarade du
- det har jag ju redan gjort
för det en tv-kanal inte kan säga bättre
har aldrig sagts
men du är långt borta nu
och jag tycker att du är vacker nu
så du förklarade att du inte var kär
i mig
och jag mindes att jag alltid glömde att
sänka volymen
nån gång kanske jag räknar till tretton,
men det sägs att man måste börja skriva
med siffror då, en etta och en trea
och att förvilla sig bland bokstäver är ju så skönt
jajustja,
jag svarade att jag inte var kär i dig heller,
men att jag var vuxen nu
vi har störtat, vi är störtade nu
revolutionerande, eller hur
men du är mest bara sur
men jag ser det inte som ett misslyckande
mer som att du är skyldig mig en plåt kakor -
mjuka kakor, så det inte skaver så
när jag stoppar dem i springan
du muttrar något om att man inte får stoppa kakor där
och jag svarar med att sjunga en sång om
en liten snigel som borde akta sig
ibland vill jag skjuta allt bakom mig, istället för
framför mig
det är lättare att undvika krokben på det sättet
tror jag
jag har aldrig lyckats,
men jag är lycklig nu, jag skrattar nu
som att göra en poäng av att man ligger under
st
och det är någon som pratar om att ungdomar har
ett okultiverat språk,
samtidigt som vuxna män köper varsin flygstol till Thailand
och jag skäms över min lycka
jag vill protester, på det där vulgära sättet som
gör att man hörs, men inte syns, inte ses
jag känner avsky och tar tillbaks alla klyschor som gör
att jag gömmer mig i din famn, försvinner i armar som
slukar
men jag ångrar ingenting
jag såg honom i centrum igår
och i mina tankar bar jag ett baseballträ
du säger usch, men kan inte känna empati, ändå
gör det mig just lycklig
att du försöker