~*~

Saknande sinne och rörelse? och vem vet,
Låt det vara för gott, vare sig vår rasande Fiende
Kan det giva, eller kan det någonsin? huruvida han kan
Är tveksamt; att han ej skall det någonsin är säkert.
Skall han, så vis, med ens lössläppa sin vrede,  [155]
Sannolikt genom maktlöshet, eller omedveten,
Sina Fiender att skänka deras önskan, och ända
Deras liv i sin ilska, vilka hans ilska räddar
Från ändlös bestraffning? varför stanna vi då opp?
Säg till dem som till Krigh råda, vi äro förordnade,  [160]
Förbeh'llna och ödesbest'mda till Evig plåga;
Än i vilken gärning, vad kan vi väl mer uthärda,
Vad värre kan vi uthärda? är detta då det värsta,
Att sålunda sitta, sålunda rådpläga, sålunda Beväpnade?
Vadan då vi flydde brådstörtat, förf'ljda och drabbade [165]
Av Him'lens plågande Dån, och uppsökte
Djupen för att skydda oss? detta Helvete tycktes då
Som en tillflykt för de såren: eller då vi sedan låg
Kedj'de uppå den brinnande Sjön? det var sannerligen värre.
Antag då att denna vind som uppt'nda dessa grymma flammor  [170]
Uppv'ckt skulle dem blåsa med sjufaldig våldsam vrede
Och störta oss ned i eldsflammorna? eller från ovan
Skulle avbruten hämnd åter beväpna
Hans röda högra hand att oss plåga? om då hela
Hennes mängd öppnad's, och detta Firmament  [175]
Av Helvetet skulle där utspruta hennes glödande Eldsfall,

John Milton 1667

LPWJ svensk version 03/05/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3344