Jag förådde aldrig mina ideal

Jag blev kvar

och idealen förådde mig

Nu sitter jag ensam i baren

och känner mig precis sån

Jag gjorde drömmen sann

och möjlig att leva i

Förfallet i arbetarklassens lönehelgsfyllor

vill ni trilla dit

eller stå kvar med mig och slåss

För det är ingen gemenskap i ett radhus

och att hämta på dagis klockan tre

Det är bedrägeri

Pratar ni med varandra

mellan fiskbullarna och fredagsknullet,

mellan amoteringar och statusen på fejjan?

Vi har den värld vi förtjänar

även om det kommer som en överraskning för dig

Vänta och se vad som händer

när du lägger vapnen ned

och inte längre försöker

lyfta tillvaron upp till dig själv

utan sänker dig till dess nivå

Let the words do their damage

dekadens men aldrig destruktivt

Jag blev kvar med popmusik och litteratur i ena handen

och era utnötta vigselringar och otrohets-SMS i andra

Men jag bär mina ideal på kavajslaget

och försöker få henne i baren att förstå

Naivt och romantiskt, javisst

Men aldrig ytligt

då har du inte hört på

Det går inte att låtsas att delta

om du vill vara med

Jag vet, det går alltid att ta ett glas till

eller gå hem och hjälpa varann av med kläderna

Men gör vi det inte rätt

är det bara en fördröjning ytterligare