tung som bly
trög som sirap
men alldeles i botten

en doft
en arom

en rubinglödande
glädje

mognad i
genomkorsade
dödskuggors dalar

och upp på höjderna
där nu fötterna dansar
och luften är klar
och inget mer kan hända

därför att det inte är vi
som har segrat