det är lusten till ett avslut som fyller min kropp
känslan av att ge upp kämpar sig in i mitt system
kroppens alla organ kämpar emot och blir till stora stenklumpar

lungorna

levern

hjärnan

hjärtat

en uppgiven röst i mitt inre skriker av smärta
kämparglöden dör snart ut
för vad ska jag kämpa för?

om du målar regnbågen svart, då blir den svart
- inga fler färger
om du målar min insida svart, gör det ingen skillnad

ska vi tillsätta lite kemikalier och se vilken reaktionen blir?

fan vet jag
det gör bara ont
det svider och bränner
- som tusen eldar
ungefär som helvetet skulle kännas, i mina tankar

du ska inte se på mig och skämmas
du ger mig lite färg
- där det svarta inte kan nå

du vet bara inte, för jag vill inte vara skyldig till dina tårar
din ovetskap gör dig gladare
det gör mig lite gladare, du slipper smärtan av skulden