Mästerakademikern Stratus Corpus går upp i talarstolen och säger med myndig stämma:
Jag tror bestämt att jag vet bäst!

Sekundäre undermästerakademikern Golvus Copius reser sig upp i sin stol och skriker:
Vem tror du att du är! Du som sägs veta bäst, hur kan du veta det?

Ja, helt uppenbart, eftersom ni uppenbarligen inte vet att jag är bäst, svarar Mästerakademikern med ett leende.

Jag vet i alla fall att du inte är det! Säger en annan akademiker som nu står upp med en hög svart cylinderhatt tryckt mot bröstet.

Märk inte ord! Skriker Mästerakademikern så att saliven sprutar över första bänk.

Ner med honom! skriker en annan akademiker med liten näsa och stora ögon.

Jag står i stolen, jag har rätt att stå i stolen. Ni har ingen rätt att tala! Hör ni det, jag står i stolen nu. Mästerakademikern blänger ilsket mot åhörarna.

Inte länge till mumlar en deppig flum-akademiker i tweedkavaj och gröna manchesterbyxor, uppenbarligen nedrökt och utflippad efter år av statliga gräsransoner.

Vem har ssagt att du får sstå i sstolen? Säger en klenvuxen och läspande statsvetarakademiker. Antagligen vid namn Tjockus Skallus.

Jag står ju i stolen, ser ni väl! Era dumma åsnor. Om jag står i stolen måste jag väl ha fått gå upp i stolen också!? Ögonen glöder och han står med båda händerna i ett stadigt grepp om talarstolen.

Enastående! Fullkomligt lysande slutsats Herr mästerakademiker! Utbrister Bacchus Plagiatus från sin plats och klappar händerna av förtjusning.

Det var det mest korkade som någon någonsin uttalat i den här frågan, väser Herr Av Und trumpet.

Jaså!? Korkat! Härmar Mästerakademikern, nu högröd i ansiktet och böjd över talarstolen som om han led av plötslig tarmvred. Har du källa på det va? Har du det!? Näää, just det din obildade och världsfrånvända stropp. Kvasiteoretiker, det är vad du är.

Var fick du din mästarexamen ifrån? Från postorder? Gastar Sekundäre undermästerakademikern Golvus Copius självbelåtet.

Jag hade åtminstone råd att köpa en! Skriker mästerakademikern tillbaka.

Sekundäre undermästerakademikern Golvus Copius rusar med ett vrål upp på scen och tvingar handgripligen mästerakademikern från talarstolen.

Ett smärre tumult uppstår och hela församlingen börjar strax därefter att slåss med nävar och cylinderhattar. Alla utom den deppiga flumakademikern som stillsamt börjar rulla en joint och filosofera lite över tingens ordning.