hur
säger man att man saknar honom innerligt, outhärdligt nästan
även fast man sågs för 5 timmar och 7 minuter sen?

hur
berättar man för någon att någon faktiskt sårat, gjort illa
med sin blotta frånvaro?

hur
drar man i fem, tio, sjutioåtta trådar samtidigt
och låter bli att falla i sär, trasas sönder
mot allt på samma gång?


och framförallt

hur
duger man bra precis som man är
ur sin egen synvinkel?