gräset spirar återigen
högt och frodigt vid väggen

den gamla lönnen är så mäktig
att ingen kan se hur den växer
men jag
har suttit här på min trappa
sommar efter sommar
och sett vinden vända bladen
och om höstarna har jag sett rodnaden
komma smygande
sett löv falla

så sprider sig minnen
som vattenringar i allt vidare cirklar
så faller somligt tungt till botten
blir liggande på djupet
avlagringar av tid
ävja
förmultnande
och trädets årsringar vidgas

men ingen kan se
när väldiga träd växer