jag får nya insikter hela tiden..
om de är sanna vet jag ej
men jag inbillar mig att de kan
vara så ibland.....

just nu kom jag på en sak igen...
efter att ha läst en annan väns text
tänkte på alla känslor jag hade
som brände rev skrek och gjorde så
ont och sved och allt salt som
ströddes däri....

hade det kunnat undvikas om jag
låtit honom komma närmare
om jag låtit honom veta ?
allt jag kände på ont och gott
det är ju så livet och kärleken
är också,eller borde vara,
det är inte bara rosaskimrande
glädje hela tiden....

men varje gång vi närmade oss
varandra
så kröp jag ihop
krymte mig själv
till oigenkännlighet
på grund av osäkerhet
och rädslor

mestadels
den dominerande
rädslan att inte bli älskad
tillbaka....

och jag log...
sa att allt var bra
ställde inga krav
lät allt vara så jävligt som
det var
och dessutom låtsades jag
som att det var BRA!??

jag berättade aldrig varför
jag var rädd
eller för vad
ställde varken svåra frågor
eller krav
lät det stanna på
sandlådenivå....

nu ältar jag och ibland..
ser jag honom
på mataffären
ute på gatan
och i mina drömmar..

självklart är han inte
i mataffären
han vet inte ens vart min
mataffär ligger...
han har heller aldrig
åkt eller stannat till
på mina gator
men drömmar och
fantasier var han en
expert på att invadera
spaceinvader..eller vadå:=((

knepigt ..
här ältar jag och kommer
med nya kreativa lösningar
på problemen som aldrig
ens existerade
då det aldrig blev han och
jag i sådana sammanhang...

men trots att jag ältar
så vet jag att jag
håller på att komma över
detta
hur osannolikt det än tedde sig
för bara ett tag sedan...

så det spelar nog
ingen roll om mina
insikter är verkligt sanna
eller ej.....
de gör tillräcklig nytta
hur som haver...