Jag är ingen poet sa du
och sen sjöng du om nattens alla stjärnor.

Jag satt tyst bredvid och bara lyssnade.
Hänförd.

Jag drog med penseln över det vita pappret.
Penseldrag som bara blev sträck i olika färger.

För allt jag kunde tänka på var dig
och nattens alla stjärnor.