Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självkännedom


Det var en gång
som aldrig ledde någonstans
och en känsla utan riktning,
på en plats som inte fanns.

Jag var vilse

Vad jag har vetat
försummade jag,
men jag anade att jag visste.

Han tillfogade mig kärlek
och jag sa till mig själv
och alla andra som ville lyssna
att han ville väl.

Hur skulle jag veta att hans väl inte var det bästa?

Jag ville veta allt han visste om mig
som han aldrig sa
men visade.

Det kallas självkännedom, har jag hört

Han sa att hans rörelser var orsakade av mig,
att jag var orsaken till honom,
att orsaken till honom var jag.

Jag tog mitt ansvar,
bytte kläder ofta
och sminkade mig till oigenkänlighet,
för att göra honom mer välkänd.

Vad jag aldrig anade var att han lånade mina avkastade plagg

Så nu håller jag hans förklädnad
dinglande i min hand,
och undrar
hur jag någonsin ska känna igen honom.




Fri vers av Hedda
Läst 371 gånger
Publicerad 2005-11-15 10:29



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Intressant text om en intressant rellation, fastnade speciellt för:
Jag tog mitt ansvar,
bytte kläder ofta
och sminkade mig till oigenkänlighet
2005-11-16

  Per Rydberg
En osminkad text. Välskriven, vad var annat att vänta. Det personliga sätt på vilket du talar till mig som läsare gör det inte lätt att utan vidare skilja innehållet och formen åt. Förvirringen som diktjaget befinner sig i formulerar du väl. De kursiverade reflexionerna bär hela tiden vidare som en sammanfattning av jagets tillstånd. Kärlekens oönskade uppdykande "Han tillfogade mig kärlek" och den kraftiga inverkan det fick på diktjaget beskriver du träffsäkert och med ett milt, nästan svalt språk.
Ändå läser jag in en kraftig brand i diktjaget - och hur beskriver du inte en slags uppgivenhet inför kärlekens faktum. Den sista delen tolkar jag så här: Den som handlar om ett slags oro för att han ska ge sig av för att diktjaget har förändrat hans synsätt (på kärleken?), skulle kunna grunda sig i tidigare kärlekars utveckling och avslut. Ja, så blev det visst mycket av en innehållsanalys iaf. Men det är svårt att låta bli det med en så känslorik och samtidigt grundlig text. Tack för att jag fick ta del av den!
2005-11-15

    ej medlem längre
det börjar som en saga
sen blir det en uppgörelse med HONOM och en analys av berättarJAGET, samtigt - svår (omöjlig?) konst...

och det blir mer BIKT än DIKT... (...fast blandat med rollspel - hos Tiger finns ngt liknande i Bjudning)

men ojjojjoj...
"Han tillfogade mig kärlek" - härligt! jag väntar mig mera, typ "han begick ö m h e t " och "effektuerade kyssar" samt "åsamkade känslor hos mig"
sen: "orsaken till honom var jag" - strålande!

jag läser detta gärna ihop med föregående dikterna Egoism och Besatthet

slutsatserna av analysen? - de kommer nog senare...
2005-11-15

  Propella
Hedda, du strålar. Det gör du alltid, men den här letade sig rakt in i hjärtat på mig. Jag pendlar mellan alla tänkbara rader av den här texten. Och följande rader avgudar jag:

"Han sa att hans rörelser var orsakade av mig,
att jag var orsaken till honom,
att orsaken till honom var jag."
2005-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Hedda