tomhet kvar
alla bara tar
och jag har snart
inget mera att ge

utan näring inget liv
en vissnad ros

inga mjuka böljande ord som
kan smeka mina törstande
sinnen

de jag gav är snart enbart
ett minne
som jag förtränger

inga varma ögon som ler och
tittar med både bus i blick
och vilsam trygghet

och det är så kallt om natten
utan en varm kropp
lugna andetag och ett hjärta
som slår i takt

vem ska jag prata med på dagen
om allt det där som alla andra tycks
vara uppfyllda av just nu..
sommar semester lycka..

jag får vara glad om jag får
ett myggbett ens i sommar...

men jag är fri

och frihet kostar endel....