sjunk

dit där rädslan förgörs av sin egenfasa
där kraften lämnats som väktare väntande
så sjunk nu sakta ner

dit där ord och saga tystnar
där känslan lever utan hissad höjds förräntande
utan pålagd konstlad fröjd ner till
böjd och mjuknad mark

så sjunk nu sjunk
ner nära

där stormarna stillnat och vilan bor
så hjärtat äntligt lyssnar
på egna slags långsamma längtande
och på drömmars dolda dygder

sjunk

dit där ord och saga tystnar
sjunk

dit där svalka är bryggder gjorda av regn
och känslan sig själv kommer nära
utan din tankes hägnande flykt

sjunk 
ner i självets hav
och stilla den kamp som pågår

sjunk inom egna värn
och gamla sårs läkning

där finns nytt att hämta

där finns nytt att hämta