I Göteborg flög jag i gatan bröt handleden!
När armen opererats fem dagar senare i Skåne
följde jag med min dotter till Östergötland. Hon hade
varit hos mig i fem dagar men kunde inte stanna längre
då arbetsuppgifter väntade på henne där hemma.

På vägen dit upp stannade vi på en MacDonalds restaurang.
Min dotter frågade mig om jag var hungrig, visst svarade jag.
Då sa hon, då vet hon precis vad hon skulle ta... Och så bad hon
mig att leta efter en bra plats för oss två.

Visst hittade jag ett fint ställe. Jag såg aldrig när hon kom
med maten. Då hon kom bakifrån. Först när brickan landade
framför mig såg jag hamburgaren: KING SIZE! Jag bävade!

Inte ens med den obandagerade handen kunde jag greppa
om hamburgaren, bandagehandens fingrar kunde bara hålla
i den yttersta kanten på hamburgaren, allt innehåll började
att rinna ut och ner på servetten... Då började min dotter
skratta och be om ursäkt, hon hade tänkt totalt fel.
Beställt efter hunger inte efter mina händer...

Då först tittar jag upp och möter en mans blick, han sitter
några bord längre bort, han följer allt vad jag gör
skadeglatt, som om det var en doldakameranfilm,
som visades.. Han släpper mig inte med blicken...
Inte ens ett ögonblick, hans mun ler, hans läppar ler...
Som sagt skadeglatt...

Då lägger jag ner min trasiga hamburgare går fram
emot honom med min gipsade arm höjd uppåt i luften
och med fingrarna tätt ihop, som en kanon och
så tittar jag honom rakt in i ögonen och säger:
-Nu skall jag hämta min pistol!

Svänger runt i en fart går mot utgången, snappar
åt mig en bunt servetter, vänder om och går tillbaka
till vår plats. Tar min rasade hamburgare går och
sätter mig vid min dotters sida utan en blick mot
mannens håll, men mina ögon ser honom ändå och han
följer mig fortfarande med blicken. Men nu sitter jag
med ryggen emot honom! Guld!

Och hur det gick med hamburgaren...
Det blev mest likt en smulpaj...