och jag saknar allt
som var du

allt som du sa och
allt som du gjorde

som fick mig att känna
mening och hopp

nu finns det inte
längre

nära

du var så nära
trots alla mil som
separerade oss

och jag ska för evigt
förbanna den dagen
när du togs ifrån mig

fast du också
älskade mig?

jag saknar ditt mjuka
och jag saknar ditt allt
det går ej med ord
beskriva
men jag saknar dig
tusenfalt

jag ångrar mina ord
som du inte förstod
om jag hade vetat
hade jag varit tyst
tyst och snäll

men det är ju inte
helt min stil
och du var ju inte
heller sån...
inget du begärde
eller ville ha

det var allt du sa
och sedan inte höll
som fick mig att falla

det var alla fönster
du öppnade på glänt
hur du släppte in mig
för att sedan knuffa
ut mig ner för branten
bygga alla dessa murar
och se mig misslyckas
gång på gång

för jag är dålig på att
klättra
och ännu sämre
på ord

och du förstod
men valde att inte
förstå..

du bad mig att komma
och när jag kom
sa du till mig att gå

du tog mitt hjärta
och trampade på

och hånade mig för att
jag inte var en ängel ändå

bara en kvinna
som blev än vilsnare
ju mer du lockade och
förförde och sedan
stängde locket och
förstörde

din tysta tortyr
är det som gör
ondast av allt
trodde aldrig att
ditt varma hjärta
kunde bli så kallt

utan förklaring
slängde du bort allt
och lämnade mig
här med mina
oändliga funderingar...