... 

man kan se sig som sökare eller man kan se sig som sökt. eller man kan bara blunda och hoppas på det bästa.
det är lite så jag menar med att skapa sitt öde. jag ser mig som sökt men agerar som sökare. därför att vägen är ändå lagd för att vi ska vara människor just nu. vi måste ha diset för annars blir vi både bländade och brända i förtid, och ja.. jag tror på ett ganska fast öde ja. iaf om man är öppen för signaler så slår det en i huvet titt som tätt, tycker jag. en mycket bekävm förhållning till att gå oskuldsfull genom livet med ett lätt leende. jo, jag vet.

men vem vill erkänna sånt som fasadbehov som mänskligt förrns det blir dags att göra nåt åt saken?  alltså, varför hoppa över diken som inte ens finns. det är bara energislöseri.

just nu och i ett alldeles för långt nu, är det hysteri som är på modet verkar det som. har nog varit sen 90talet kom i gång och nån samhällshysteri att reformer är reformer är reformer och buga nu och bocka så vi vet att ni är inne i leden..  jaja, samma strategi som övriga urskuldrande ursäkter alla reformister har.

men spring då för 17 spring!
me don´t like MrsHysteria. henne förpassar jag tillbaka till 1800talet stämpelpannor och hoppar vidare till 3000 direkt utan att passera Gå.
jag förstår inte heller hetsen med att jaga saker så en fåtölj med jetmotor passar mig bra. öronlappar och nackstöd så klart. och en ok uppvärmning av golvet eller fri lejd till en kamin.
och en anställd robot med griparmar för förbifarande nyttigheter. tills dess fortsätter jag nog skriva kapparaljerande vändingar och vågade fröns bristningar.

go for it, annars kan man likväl va' utan som sista i kön!
hetsen ja.. ok, jag är dubbelmoralist så det skvätter om det. men tillbakalutad är det inte mer än en indirekt jakt baserad på intagen info om yttre möjliga vägar.
och jag har märkt att det ändå inte gå att leva med uppstyltade principer och m-ärkta kakor om man vill höra ropen. ja, signalerna som visar vägen. då kan man lika gärna ställa in.

men M-oralen Oralen då?!

jo, dom är högljudda men också snabba att ändra form.  signalerna alltså. inte moralisterna innanför bröst- och pannben. inte heller pricipryttarna. mest irriterande låsta och arga för egna misstagen. ok, fritt välja säger jag. bli en kärring och lyd egna klubban eller andras, eller stå ut med lite spänning. (obs två r där.. käring är annat.. obs-er-ve-ra; och nu solar sig redan nästa idé)

och jo, det går att vara etisk med moralen också. där etiken hör hemma är den då bara dubbel med undantaget för regeln som versmått. jag tycker däremot inte att den enkla etiken  hör hemma som moralvisare i ens egen väg framåt, om den ska vara med och gynna utvecklingen. ok, i form av mänskliga värdena å så, så heltklart närvarande, men inte som käpp i hjulet eller som stoppkloss och nåt att skylla på vid ren feghet att leva.

comprende?  nä, jag förstår det för inga ord blir sanna förrns dom blir praktik. därför behöver jag 48timmarsdygn.  eller ok, jag kan skriva endast 12timmar men det blir trist i längden att klia fingrar utan resultat också.
varför förneka sig njutning om den inte skadar. då är det inte ens ett negativt beroende. tid nog kräver tiden sitt och annat blir gjort.

så jag fortsätter nog traggla och orda om nåt diffat med världen.. tills jag får den där klubban i huvet som säger:

Ge dig för 17! Det är dags att gå. Då tänder jag raketen. Igen.

/en i högen med egna värderingar.