du rädda man
vad trodde du egentligen
att jag var för en kvinna

var det inte du som skulle
ge mig trygghet och vara
den där famnen jag kunde
krypa in i när jag var ledsen
och skrämd?

varför tvingade du mig att
vara den starke
hela tiden

det spelar ingen roll för
hur stark jag än är så
hade jag behövt känna ibland
att det fanns någon som
var ännu starkare

trygghet och stabilitet
det var det jag önskade mig

men du var så rädd för allt
och jag fick istället trösta dig

jag stannade kvar länge
bara för att du inte klarade dig
utan mig

du var tvungen att ha någon
som fixade allt som inte du kunde

telefonsamtal (fast jag hatar att ringa)

andra mänskliga kontakter (det var alltid jag
som pratade med dina vänner av någon
konstig anledning,fast jag inte ens kunde
språket riktigt)

jobben..till och med jobben var det
jag som ordnade,skrev dina CV:n och
personliga brev,ja jäklar i min låda,
vilka brev jag skrev!
men så fick du jobben också...

varför gav du aldrig något tillbaka?

ett litet ynka tack kanske pep ur dig
ibland men aldrig att du återgäldade
något...

du höll mig inte när jag som mest
behövde det
du stirrade föraktfullt på mig
när jag skakade av kyla och
du torkade aldrig mina tårar
sa inte att det kommer att bli bra

stöttade mig inte i något...

och de största sveken
när du lämnade mig
hela vintrarna
och jag fick ta hand om allt
det var det som fick mig att
bestämma mig
och det var flera år sedan

det var då jag förstod
att du ej längre var
den man jag en gång
blev kär i

kanske var du aldrig
den jag trodde

men jag gillade dina
romantiska lögner och
fantasier

så till den grad
att du fick vara
huvudperson i min saga
i många år

alltför många

nu är jag för gammal
för att göra allt
jag ville då

kroppen värker och
hjärtat likaså

inte för din skull
jag tycker inte ens om dig
längre

och du har dig själv att
skylla

men nu måste du
börja leva

sluta tro att jag
fortfarande ska
göra allt för dig

sluta ringa och sms:a
tusen gånger per dag

även om jag inte har
någon ny ännu
så är det vi hade
överspelat
många gånger om

ta hand om dig
jag kan inte längre
göra det