klibbiga lakan, alldeles för mycket
hud mot hud
Gud!
vad jag svettas
i välbehag

ett hjärta, eller två slår
fyra lungor tar ett gemensamt
andetag
av någon anledning
har din kropp skapats
för att fylla mina dalar
intalar
jag mig

kyss mig
igen

och igen
min vän

klibbiga lakan, men alldeles för lite
hud mot hud
kanske kroppen gråter
inför gryningen
som kommer tvinga
vårat
oss
isär
-
-
-