det är en saknad
och sorg
som kommer att
följa mig
länge än

jag har
fortfarande
ej förstått
vad som
hände mellan
dig och mig
och varför allt
var tvunget att
förstöras
av både dig
och mig

det är ju dig
jag älskar
och du sa ju också
saker som
betydde allt
för mig
ord av kärlek
och ömhet...

anledningen till
att jag ville
fortsätta leva
var du
nu finns du
ej längre
kvar

bara i luften
jag andas och
i tankarna som
snurrar
och drömmarna
jag drömmer

och det är lika
starkt som
någon gång förut
jag vet att det
är äkta
men du säger
att jag ska
glömma och
gå vidare

eller det är väl
det du menar
med din tystnad

ser du min
lilla tvekan
den där knappt
synbara glimten
av hopp och
en svag gnista
som
ännu ej helt
slocknat....

tror att det är
därför jag
fortfarande kan
andas...