*

det är för mycket gult
det är för mycket fult
det är för mycket kultingar omkring så bäst bära nosen högt och svansen lugn

det går en skugga invid allén
så nu trampar jag åter gräs

*

glädje naturbarn självkritik naturvan
passion naturlam inför allt det stora och ner på knä din räv
ja tack åhh se sån säv där är här nere i trasket

tack för problemet nu stjärnan stiga till bästa
grävslentrianshumanismblottarslasket

och inga andra
gångarter än tölt
gills som giltiga

så det så

en läre ha nåt att le åt

men vem ska trösta knyttet när mörkret överger sin status inför chockande dags sol vem hade haken i sidan i fjol och inga lindar i blom vem ska trösta det nytt är som ännu ej lärt sig le vem

ska fortsätta be när inget mer finns
att söka

vem ska föröka jordens glans till evighet
vem ska gå bredvid och vara nöjd med det

att aldrig sikta ett mål
att aldrig få känna längtans kraft igen och vara nöjd med det

vem ska brösta sig inför färdigspelade tuppar och vem
har sagt att det guppar på havet bara för att du finns i en båt

vem ska säga förlåt för den andre när inga förlåt finns
vem ska vara nöjd med det

det som ännu inte finns har aldrig funnits och inga solar bär på bakgrund
vem ser njutning i avgrund för att kanten är enda fasan att gå

vem kan då förstå
att vara nöjd med det

vem kan se glansen i gammelträts bark
om inte en speciell skör och egen monark

ur eget rike skapat
en vinglande hädanfärd ingen förstår ingen når ingen som heller i går sa att i morr'n blir det bättre

för det blir aldrig bättre än så
att gå bredvid att inte förstå

*

urgrunds konkavlund

blott en når in i självet

urkunds framläggning

distinkt är vägen pålad
i hala stenars parad

etappvis trappvis

moralkakehungers hugg

inget för hungrig

när sävar sjunger roten
går räven övergångs steg

*

medan myror fåglar och andra fän endast tycker det ser larvigt ut
konstrar han en volt och ner bakom busken

hittar sin lya trygg och där
är inga mygg om inte haspen glömts vid månen

*

järnslag galvbad och stinna fräs
en kaskad kan forma en fadäs till
en mjölig möjlighet om kärnträ använts till fäste
för lås

kom ge mig ett bås så hornen får vila
mot kvistiga väggars urgröp

*

det vankar en kull efteråt

och inget tröstar bättre än vridna verser på rim

och reson bakom knuten

kom ge mig spjuten att fästa min mals katedral

kom ge mig ett tal att ge hals åt de svaga

kom ge mig en sval polska satt för att truga en stock

kall berlock över bröstet då dimpa sin ban

ner till äkthets förlupna divan

*

sensmoral'n är en skäppa att vicka och
hicka är bara en diafragmakontravibrations överlevnads måste

och så snurra nåt varv å lägga sig ner
så där
nu är dagen förbi

*