lermakaren lovade fint på faten
drejade torkade drejade torkade

orkade ej sin flöjt

klangen tystnat över norra slänten
som lock över luftrum

dalens krumma vägran att resa sig

hukar bligar en bonde
drar sin stock och aldrig öga bak

i stuga hemom; oljelampa
sista maten i nervriden låga

vid brynet nynnas sirlig serenad

emaljens glans och saknaden
ingen bad om