och när jag har gjort allt som går att göra i livet,
först då vill jag börja känna

då vill jag naken dyka och leta efter lugnet i havet
känna hur mjuka vågor sakta driver igenom mitt bröst, smeker mina värkande lungor och tröstar mitt utmattade hjärta medan jag andas havet ~ in genom näsan ut genom munnen

känna hur saltvattnet pinar mitt synsinne, gör mina rödflammiga ögonlock tunga och tvingar mig att stänga dem, stanna upp, ta tid att tänka, fundera, för att sedan vaggas av de stora vågorna in i ett djupt, oemotståndligt undervattensrike av sömn

medvetslöshet, men med medvetandet i säkert förvar?
går det?

så se nu hur jag fridfullt sjunker ned mot havets bottnen, låter mina tankar, mina ord, mitt väsen försvinna, och se sedan med alla dina 8 ögon hur jag godkänner korallrevet som min säng och blåsfisken som mitt enda säkra wake up call

och ja, varma hälsningar till stilla havet